Jag är inte så mycket för att skriva så här pass personligt på bloggen men just nu så känner jag att jag måste få skriva av mig lite. I en veckas tid nu så har jag gått med en stor klump i magen och gråten i halsen. Jag har verkligen försökt att hålla humöret uppe och tänkt att det kommer att gå över. Det vet jag att det gör oxå så småningom. Men ikväll så sprack min bubbla. Jag vet inte vad det var som utlöste det och inte heller varför jag i överhuvudtaget har känt såhär denna vecka. Helt plötsligt så började tårarna bara att spruta och jag ville inte alls träffa tjejerna längre utan bara krypa ner i soffan under en filt och vara alldeles själv! Kaka övervägde om han skulle iväg och träffa sina kompisar ikväll som var planerat men jag sa att han skulle åka. Jag ville verkligen bara vara helt själv. Det var otroligt längesen som jag kände såhär. Men det enda jag behövde ikväll var verkligen att bara få sitta ensam och bara få vara! Jag tror nu i efterhand att alla dom här känslorna som kom upp ikväll och har legat och grott denna vecka handlar om allt bröstcancer prat på TV. Då min mamma varit väldigt sjuk i just bröstcancer för några år sedan. På något sätt så tror jag att undermedvetet så har jag gått och bara fått nog av allt prat om denna skitsjukdom under oktober månad och att det var just detta som utlöste mitt lilla gråtkalas. Just nu för tillfället så känns det faktiskt helt okej och jag har återhämtat mig igen.

Det blev alltså ingen träff med varken Maria eller någon annan ikväll. Däremot så har jag bakat och kollat på Idol. En av mina bästaste vänner Ann är på Idol idag så man har suttit och spanat efter henne rätt ordentligt i publiken.



Hon skickade även en livevideo på min favorit Jay smith :) Tack älskade vän!

(Det är btw lite komiskt att jag skriver ett sånt här inlägg efter det nedanför!)
tänk vad snabbt allt kan vända.