.... En ond rygg och några timmar senare så är busfröet nyklippt!



Tänkte passa på att tipsa alla hundägare (eller annat folk som gillar att ge hundar godis) om ett super gott och billigt sätt att göra "eget" hundgodis.

Köp ett paket blodpudding bara och skiva i små tärningar. In i ugnen ca 10 minuter och låt sedan stå i 10 min. Sen är det bara att lägga i påsar i kylen eller frysen och plocka fram vid behov! Bra va!? :)

Klippa alldeles för långhårig voffing! Ett heltidsjobb.

Idag fyller världens finaste hund 3 år! Tänk att han har blivit en sån stor kille! Tycker inte att det var speciellt längesen som vi var och hämtade honom hos Annika i Oxelösund! Dagen till ära kommer att bestå av lek och bus i snön på björnön med Kakas familj och sedan blir det fika. Grattis älskade Wilgot ♥

Kaka, jag och Willen var precis ute på en promenad. När vi kommer till en stor gräsmatta som är täckt av hög snö så springer Willen och jag ut och leker. Där hittar han en stor pinne som helt enkelt är lite för stor för hans eget bästa. Vi skrattar och säger, - aja, låt honom ta med den då! Sen bar han omkring på den under hela resten av promenaden. Han var så otroligt stolt och verkligen sträckte på sig. (Kolla vad jag har hittat!!). Vi gick ner till vår kvartersbutik på hemvägen och jag bar Wilgot under armen då jag avskyr att knyta honom utanför. (Livrädd att någon ska sno honom). I munnen hade han fortfarande pinnen. Hon inne i butiken skrattade! Det såg ju inte klokt ut. Världens minsta vovve och en stor pinne i munnen under min arm. På hemvägen sen så bar han pinnen lika högt och stolt som när han hittade den. Problemet kom ju sen när vi kom hem och han lika stolt ville bära in pinnen i porten men då sa Kaka ifrån. Men han ville verkligen inte släppa! Han har aldrig varit så bestämd när det gäller någonting förrut. Han morrade i princip åt oss när vi ville ta pinnen. Skit arg! Har aldrig hänt förrut. Det var helt enkelt kärlek vid första ögonkastet. Pinnen ligger numera utanför porten och väntar till nästa promenad.

Hej på er! Jag har kramp i handen! Har stått hukad över en pall med Willen på, på badrumsgolvet och klippt honom. Fick bara nog på all päls som tappas överallt. Och då han är livrädd för klipparen så var jag tvungen att klippa med sax. En hel vinterpäls med sax! Tålamod är en klippares bästa vän. Det kan jag lova. Nu är han i allafall klar och tio kilo lättare. Tassarna och klorna får vi ta ikväll då Kaka är hemma. Willen och jag har en förmåga att bli lite väl osams när jag gör det själv. Så jag bespar oss den fighten idag.



(bilderna är tagna av mig och får EJ kopieras utan min tillåtelse)

Idag är det strålande sol ute! Men verkligen snoooooooooooooooooooooooooooooor-kallt! Just nu håller jag på med lite husmors sysslor, såsom tvättning, dammsugning och te drickande. Senare bär det av till jobbet några timmar. Sen blir det en mysig hemmakväll med film och popcorn. I köket så står dock en väldigt frestande flaska rödvin som jag tror att jag ska öppna i morgonkväll. Ann och Maria var oxå sugna! Någon mer som vill ses i morgon? Hojta!

Ha en bra dag!

Och idag vill jag även hälsa ett stort GRATTIS till Maria E och Viktor på deras dag! Hipp hupp.

Jag vet inte hur många lypsyl och läppglans som Wilgot fått tag på igenom åren som gått. Kommer aldrig glömma när han hade bott hos oss i ca två månader och mitt fina MUS läppglans bara försvann spårlöst. Willen kom lite senare och fullkomligen stank jordgubb och glänsde lite runt läpparna. Han hade smällt i sig hela läppglanset. Efter det så kan man inte ens lämna sin väska på en stol eller ännu mindre på golvet. Inga hudlotions får heller ligga framme. Han letar och letar efter läppglans och lypsyl eller allt som påminner om denna underbara lukt och smak. Han kan till och med få upp dragkedjor om han känner doften. Helt otroligt!

Hur som helst så hittade Kaka detta under soffan igår.

Ett nytt offer för denna lypsyl-maniac.

Med glänsande läppar säger han som håkan-bråkan i sune... "Sluuutt".

Förra året när Willen var ett år och vägde ca 3 kg så satte vi på ett Scalibor halsband emot fästingar. Det står inte direkt några varningar på förpackningen. Efter ett dygn så började han att rycka, gick med svansen mellan benen och ville sitta hos mig hela tiden överallt. Han var yr och gick in i saker dessutom. rTill slut så åkte jag och min mamma till Strösholm djursjukhus och där sa dom att han antagligen fått för stor mängd "gift" i sitt halsband och att han kanske var känslig och för liten?! Direkt när han blev dålig så tog jag naturligtvis av det dumma halsbandet eftersom jag förstod direkt att det måste ha varit de som orsakade hans konstiga beteende.

I år har vi gett det ett nytt försök. Han väger 6 kilo nu och är äldre. Är mycket stadigare och tåligare då han är 2 år. Folk har även hyllat detta halsband och sagt att man ska ge det tid. Satte på halsbandet igår och det har gått jätte bra tills nu. När Kaka hämtade mig på jobbet idag så hade han tagit av halsbandet då han tyckte att Willen betedde sig konstigt. Han var inte med förra året när Willen blev sjuk, men förklarade det exakt så som jag upplevde Wilgots besvär förra året. INTE IGEN! Nu är halsbandet av igen och Willen kryper fram i lägenheten, vill ligga hos mig och PÅ MIG vart jag än är! Och när jag stod i köket och gjorde en macka nyss så lade han sig på golvet nedanför, då visade jag honom till sin korg och sen låg han där tills jag gick in i sovrummet och satte mig. Då slängde han sig upp i mitt knä igen. Jag håller på och ringer till Strömsholm för att jag vill ha lite råd om hur vida vi vågar sätta på halsbandet igen i morgon? vissa hundar kan ju reagera starkt första två dagarna. Det vet vi ju. Så vill helst bara få råd av någon som kan om hur vi ska göra nu...? Stackars lillen.



Någon som känner igen detta?

Något som jag är otroligt glad över att jag har lärt Wilgot är att sitta i cykelkorg. Det är oerhört praktiskt när man ska ta sig någonstans lite längre bort och man vill ha med sig honom. Men det har krävts en hel del övning kan jag säga. Han bokstavligen skrek när vi cykelkorgstränade när han var valp. Det funkade inte alls och vi var ute en hel del och övade innan han fann trygghet i korgen. Det går absolut inte att bara slänga ner sin hund i cykelkorgen och börja cykla och tänka att "det här vänjer han sig med". Utan det är viktigt med övning både för dig och för hunden. Jag och Willen började som sagt redan när han var valp pga att jag redan visste att jag ville vänja honom med det. Det är ju så praktiskt. Nu är det bland det bästa han vet. Han sitter där med huvudet högt och tittar på allt som vi åker förbi. Han har en liten cykelkorgsfilt som han sitter på och så fort jag tar med den så blir han helt överlycklig då han förstår att vi ska ut och cykla.

Willen i vintras.


Idag.

Buuuhuuu! Jag gråter inombords! Hur fan ska jag kunna ha barn sen?! Lämna ett gråtande barn som skriker efter mamma på dagis!??  Har precis lämnat in Willen på hundvård. Han ska trimmas, klippa klorna, badas och rensa öronen. Brukar alltid klippa honom själv, men lämnar in honom inför våren så att allt blir riktigt gjort. Vårfin ska han bli! Men jag har aldrig sett en räddare hund!! Han stretade emot jätte mycket när hon drog i kopplet och försökte klämma sig ut igenom dörren när vi gick!!!! Jag vet att han får det bra där de här timmarna eftersom att hon är så duktig, men det känns ändå som om jag lämnade min älskling hos någon slags slaktare! Det gör ont i hjärtat att se honom sådär rädd! Men han blir ju ännu mer rädd om jag är kvar där, så det bästa är väl att jag åkte hem så länge. Ska hämta min nytrimmade Willepille om två timmar ungefär!
Lilla hjärtat!

Bild ifrån när Willen och jag inviger min nya cykel...

---

Några andra badglada vovvar...

Att kunna ta ifrån Willen sin favorit leksak är en sak som vi tränar på här hemma.
Han får inte tillbaka den igen förrän han slappnar av....

Det funkar ibland.... men ibland så går det inte riktigt vägen...



Det är roligt som sjutton. Vi tränar minst en timme varje dag och vi är ute och går minst en timme om dagen oxå. Det ingår lixåm. Hans aggressivitet emot andra hundar har blivit bättre. Han har blivit mycket lydigare och vi har fått mycket mycket bättre ögonkontakt. Nu är det riktigt roligt att träna Willen...

Idag fyller min älskade vovvsing Wilgot 2 år. Det ska vi fira med en lång promenad och massa goda kex!

Idag så tyckte jag att Wilgot skulle bli lite julfin. Han var så otroligt långhårig. Inge bra för hans päls heller då det blir trasselbollar när han leker i snön. Han höll inte med riktigt så det tog ungefär 2 timmar att klippa honom. Men med lite bra verktyg och godis så går allt. Jag brukar klippa honom själv. Det tar tid men det blir billigare så. Och vill inte heller att någon annan ska stå och slita i hans päls. Gör det hellre själv. Såhär fin blev han.



Tålamod är en klippares bästa vän.

Eftersom att det är många som frågar vad Wilgot är för ras så tänkte jag passa på att skriva det här tillsammans med min favorit bild på honom. Nu är han dock väldigt långhårig på den här bilden och jag brukar inte riktigt ha honom så långhårig. Han är en blandras och det är ungefär 5 raser i honom men dom som syns mest och dom som jag brukar rabbla upp när folk frågar är Coton de Tuléar, Shi Tzu och Yorkshireterrier.

Nu har Willen precis fått ett bad och klippta klor. Här torkar prinsen i Kakas famn.

Kaka ropade på mig idag.

- Ninnie! Kan du inte lägga lite mer saker på hallbyrån? Den känns lixåm inte helt full?
- Här ute på hörnen så är det lixåm tomt ju?



När han senare åkte och handlade så passade jag på att rensa upp lite.

Felet jag gjorde då var att jag städade undan Wilgots lilla dalmatiner som jag
gömt i den svarta korgen....



Och det såg ju såklart han! Så nu har han suttit i ca tjugo minuter och gnällt nedanför byrån och tittat på lådan där jag mosade in hans favvo dalmatiner.




Så tillslut fick jag nog som vanligt.
Men han kan lika gärna äta upp den där så vi blir av med den.



Det som stör mig mest är att han fick som han ville!

Vad han inte vet är att i tredje lådan har jag en massa bollar som han inte ens vet om. Tjihi.