Vafan, hur mycket sjuk ska man vara egentligen?! Det här är ju helt galet. Det måste ju vara dagisbacillerna som den andra assistenten Maria och jag påpekade. Man är ju helt färdig i kroppen oxå så fort man får feber. Jag måste jobba idag trots feber och förkylning. Känns inge kul alls, vill bara krypa under täcket. Men det är som det är. Mamma och Pappa har kommit hem ifrån Thailand så ska träffa mamma en snabbis nu då hon är snäll och kör mig till apoteket. Har inte setts på två veckor, men det känns som längre då mamma är min bästaste vän och vi pratar i telefon flera gånger om dagen ibland. Så ska bli kul att träffas. Jag har antagligen världens bästa föräldrar btw.

Hos hundtränaren igår.
Willen var jätte duktig på bussen och som vanligt så smälter folk runtomkring och vill veta vad han är för ras. Han är ju så söt min lilla vovvsing. När vi väl kom fram var han skraj då han säkert kände på sig att något skulle hända. Lena var super duktig och jag fick verkligen svar på mina frågor. Det slutade med att Willen gick i princip bredvid en stor polishund som hon hade med sig utan problem. Hon hade stenkoll och vi ska förmodligen ses nästa vecka igen. Längtar! Är så taggad på att få ordning på min lilla stressade kille nu. Så länge han mår bra så mår jag bra!

Ska försöka ta en varm dusch innan jag ska iväg, vi hörs senare ikväll.

Hoppas ni förstår varför jag inte orkar uppdatera så mycket idag. Men ni får väl tänka på att då blir det desto mer när jag känner mig bättre, blogglusten bara exploderar väl då.

Kram!